♣

Personer som är i centrum, bästa-kompis med alla, hörs överallt, syns mest och verkligen tycker om och älskar alla - Det är den personen och sprider mest rykten och snackar skit. Människor som står dej sådär extra nära och som alltid ringer och träffas... Men mestadels när de ringer är det för att prata om sej själva, var finns dom när du själv behöver någon? Mammor som gnäller på hur andra uppfostrar deras ungar och det ena med det andra, hur ser deras egna barn egentligen ut? Hur bra jobb gör de själva? När du blir sviken av din bästa kompis så är det för mycket begärt att den ska stå upp för sej själv, säga vad den gjort för fel av be om ursäkt. Den där ursäkten kommer sällan utan istället blir du ignorerad för helt plötsligt har den människan hur mycket som helst i sitt liv att göra. Folk som skyller på knarkare, att de är dumma i huvudet och äckliga, helt plötsligt är den själv pundare. Tjejen som klagar på hur feta alla tjejer blir, hur ful andras hårfärg är och att sminket är alldeles för mycket, den tjejen är bara osäker själv och antingen smal som en sticka eller precis tvärtom. Killar som kallar sej nazister har Mohammad som bästa kompis, iallafall på vardagarna eftersom han går i gäng på helgen. Människor är i sin helhet för avundsjuka och försöker passa in och göra alla till lags, så pass att de på vägen glömmer bort sej själva och vem dom en gång var. När blev vi så uppdelade? Par som skaffar barn tycker helt plötsligt helt annorlunda om värden, det är tillexempel en synd att som mamma gå ut en lördagkväll och dricka sej aningen berusad, pappan i familjen kan absolut inte komma över på en grabb-kväll eftersom det vore orättvist och så fort man får barn så måste man umgås med andra par - som helst ska ha barn i samma ålder, ens singelvänner förstår ju inte? Varför skulle inte dom förstå? En del kanske inte vill ha barn, kanske inte ens kan få fast dom hade velat och varför ska alla då tjata Jaha, snart är det väl dags för er? Nej, varför skulle det vara det, bara för du själv har barn eller?! Så fort en unge kikar fram är du tant. Tant tant tant, själv trodde jag tant var en gammal gumma som ändå är ganska käck? Tant, är inte en tant iallafall över 60? Nej, inte när din kompis får barn, då är du tant.

Varför i sjuttons namn kan man inte bara lägga alla fördommar åt sidan ett tag. Har du svikit din kompis på ett eller annat sätt - stå för det. Ge en förklaring och säg förlåt istället för att gå och hela tiden undra om personen i fråga är sur på dej! Knarkar du? - Gör det för all del, men kom för fan inte och säg att du föll på grupptryck när du annars kan ha en sådan stark egen-vilja, och för det första kan du ju själv inte klandra andra pundare för det ena och det andra? Tycker du någon är otroligt ful? Säg det till vem du vill, prata gärna och skratta åt om någon har en stor orange rosett i håret, full med fågelskit - Men gör det inte för du är osäker på dej själv utan gör det för att det är så jävla kul att du inte kan låta bli! Nästa gång du gnäller på uppfostran av barn, eller snackar skit om dom som inte ser barn som det viktigaste i livet, tänk efter först! Är alla som dej, eller kanske de har en större passion än att skaffa barn, dom kanske har fullt upp med annat och hur uppfostrar du dina egna barn?

Jag vet att jag har en hel del vänner, och ja en del skulle ställa upp på mej i allt - men långt ifrån alla. Jag är trött på att bli sviken av folk som sen inte har mage att erkänna det. Jag är trött på folk som så avundsjuka på mej att de ljuger ihop grejer, snor ens idéer och klankar ner på både det ena och det andra. Jag är trött på att förstå och trösta alla människor när ingen tröstar tillbaka. Folk som inte bryr sej om mej på riktigt utan "bryr sej" för att få reda på saker får mej att spy och barn då? Nej, bara för att ALLAi min närhet har barn så vill inte jag ha det. Jag är ingen barnmänniska och blir inte det heller bara för att ni är det. Det betyder inte att jag hatar barn eller att jag tycker erat liv är trist, eller ah, på något sätt kanske, men inte för att det är det utan att det skulle vara det för mej. Jag förstår den som vill ha familj, men min passion ligger i andra saker just nu och kommer nog göra det länge. Till slut är jag trött på knark. Knark. Knark. Knark. Det är värre än falska människor och skrikande barn, att knark förstör så mycket är i tusen år bevisat och jag blir besviken på människor som inte har modet nog att stå emot det. Alla säger att de inte vill, men kom igen - varför vistas du i den miljön då och framförallt, var fanns tanken på mej och oss när du sket i omgivningen och rökte på?

Svar på allt detta vill jag inte ha, det räckte gott och väl att få ut det här och nu.

Och ni som tar illa upp, gör inte det - Ni som känner mej vet hur jag menar....