Min idiot sjukhusvistelse inatt...
Mina naglar var iallafall omsorgsfullt målade i turkos-grönt. Vid den här
tidpunkten är klockan strax innan fyra, ingen läkare än iallafall... Helvete.
Väl nere i garaget tog det lång tid innan jag ens satt mej i bilen, Ja, jag vet att jag åkte bil hem ifrån Borås efter krocken, men det minns jag knappt, jag minns bara att jag skakade. Iallafall, det slutade med att jag åkte bilen, men jag grät hela vägen och det var bland det värsta jag gjort. Jag blundade vid varje trafik ljus och tänkte på mina hundar. Om inte dom hade suttit i buren hade de varit döda nu.
Framme vid Gamelstaden fick vi vänta, tror vi väntade från 21.45-00.00 tills det äntligen var min tur. Då fick jag en idiot läkare, har aldrig varit mer arg. Hon var dansk. Jag fattade inte henne, hon fattade inte mej. Men jag berättade allt i detalj, det jag minns iallafall och hon slog mej lite på armen och skrev i sin dator. Sen ringde hennes mobil och jag fick ett papper i handen samtidigt som hon körde ut mej. På papperen stod det att jag skulle på akut röntgen till Sahlgrenska men vad som stod mer på papperena fattade jag knappt, bara att allt var fel. Hon hade inte skrivit hälften av de saker jag sagt och ungefär nämnt en tredjedel av de ställen jag hade/har ont. Jag ringde i panik till svärmor, hon jobbar ju nästa med sån skit och hon sa att jag skulle åka upp till röntgen direkt. Sagt och gjort...
Väl framme fick jag mina första smärtstillande, efter att tjatat till mej dom i receptionen och vi väntade någon timma och kom sedan in på röntgen. Träffade en undersköteska där som var den bästa hitills och alla som var med (inklusive Koffe som nu vaknat), hade väldigt kul åt mina piercinghål överallt. Att ta av alla piercingar kändes konstigt, jag kände mej naken av att stå där fast jag hade linne.
Efter röngen fick vi sitta ner och vänta på läkaren. Jag visste att jag skulle bli skickad till röntgen igen eftersom den danska idiotläkaren bara skrivit att jag hade ont i nacken och jag har ont i betydligt mer, armar, revben, rygg, nacke, lår och huvud. Klockan efter röntgen var nog 03.00 och vid fyra blev jag inkallad till att sitta i ett rum och läkaren skulle strax komma. Sagt och gjort, jag satt där och höll på att bli galen! Där satt jag i ytterliggare två timmar innan någon annan sköterska kom in och sa att det inte fanns någon läkare på Sahlgrenska just nu. Eller jo, det fanns en - men hon var med en annan "sjuk" patient på någon annan våning. Jag frågade om jag inte kunde få en tid hos läkaren och komma tillbaka senare? Jag tänkte på hundarna som skulle behövt komma ut för flera timmar sen och Koffe skulle varit på plats på sitt jobb i Borås vid denna tiden. Sköterskan blev sur och irriterad och menade på att vården var fri och vi fick gå ut och vi ville! Någon tid till läkaren kunde man inte få och han sa att om vi gick skriver han i mina papper att jag stuckit på egen risk och avbryter bahandligen osv. Jag blev galen! Av oss tre som blev inkallade drog en. Han hade gjort sej illa i fingret och var tvungen att sy, men efter att ha väntat i fem timmar blev han sur. Jag började räkna på klockan och insåg att detta tagit mer än åtta timmar.,,
Efter ett tag kom läkaren, minns ej tiden mer. Hon klämde lite och skrev ett papper på sjukgymnastik hos någon specialist. Jag minns att jag frågade efter en stödkrage för jag knappt kunde hålla upp huvudet för min smärta, men hon sa att de inte hade sådant på Sahlgrenska.
Jag var förbannad! Jag gick därifrån! Efter åtta eller nio timmar av väntan hjälpte ingen mej. Jag hade ont som fan och har lika ont än, men ingen brydde sej och det fanns ingen att ens prata med. Jag drog därifrån så nu ligger jag hemma och har lika ont. Jag minns inte hur jag kom hem, vad klockan var eller nått. Jag var zombi igen. Jag minns att jag grät i bilen hem och bad Koffe byta fil hela tiden för jag var rädd. Jag vill aldrig åka bil igen. Inte ska mina hundar behöva göra det heller.
Jag vaknade nu när Koffe kom hem från jobbet, fortfarande med keps och halsduk på mej. Ska försöka få i mej lite te och en cigg. Sen ska jag sätta mej i min lilla salong. Där ska jag fixa med lite grejer så jag iallafall får något gjort idag.
Imon vill jag vara hos mamma, ingen har hört av sej gällande
den planerade födelsedagsfesten så jag skiter i det.
Nu vet ni iallafall om min sjukhusvistelse, hoppas ni aldrig behöver vara med om något liknande.
Kommentarer
Postat av: Peter
idiotisk sjukvård vi har i sverige... hoppas du mår bättre nu!
Trackback
