jag älskar mej själv, får man det?
I en ny stad, i en ny bostad med nya intressen och nya saker att göra går tiden så fort. Vet inte hur länge vi bott här, kanske tre veckor... Men det känns som om det var igår vi flyttade. Jag saknar såklart min familj och alla vänner men jag saknar inte Jönköping. Inte ett dyft, inte haft en tanke på det än. Jönköping är ganska stort ändå, men allt är så annorlunda här. Känns som man har så många möjligheter till allt och mer folk innom kretsar kring saker som jag är intresserad av. Därför trodde jag att jag skulle smälta in, eftersom iallafall jag tycker att jag är ganska speciell. I mitt utseende och klädstil och framför allt mina ideer och framtidsplaner. Trodde att många var som jag, men inte. Jag är lika speciell här som jag är i Jönköping, om inte mer. Känns udda och roligt att det alltid kommer fram folk som frågar och säger snälla saker. Nog för att de gör det i min gamla stad, men där behövdes det nästan alkohol för folk ska vara spontana. Okej att alla komenterar mina tatueringar och grejer, men åker man tex. spårvagn här finns det alltid två per resa som kommer fram och pratar, inte bara för man hr mycket tatueringar utan om ens hår, smink, kläder och naglar. Det är roligt som fan och jätte uppskattande. Men ibland vill man bara vara för sej själv. Smink kan man tvätta bort och man kan ta på sej en mössa, men mina tatueringar kan jag inte komma ifrån. Missförstå mej inte, jag ångrar inget och är nöjd, belåten och älskar mina tatueringar. Men ibland vill jag vara den där tjejen i hörnet i bussen, helst med glasögon - Hon som ingen tittar på eller ens märker.
Jag är nattmänniska, jag går och lägger meh vid fyra då Koffe åker till jobbet, sen sover jag ett par timmar innan jag går upp, just nu behöver jag inte mer sömn. Men på natten, mellan 24-03, då är jag mej själv utan alla omkring mej. Inga kunder hemma, ingen mobil som hela tiden ringer. Ingen hund som måste gå ut, ingen mat som behöver lagas och inga blickar som måste mötas. Då passar jag på att vara mej själv, för mej själv. Då igen ser. Den är min kick, sedan kan jag vakna med ett alltid lika stort leende och möta alla blickar och komentarer. Då är jag pågång, jag behöver bara min tid mellan tolv och tre sen är jag igång igen, bättre än aldrig.
Nu ska jag ladda med isvatten, det är det bästa. Och Ozzy börjar på tv:n, hello Kitty filten ifrån grannen är här och det är bara jag, bara jag tills Koffe vaknar och stoppar om mej innan han åker. Jag älskar Koffe, jag älskar Mulle men framför allt - Jag älskar mej själv.
Kommentarer
Postat av: Jennie, Milas mamma
Klart man får älska sig själv, det är ju en förutsättning för att kunna älska andra.
(Sen vill jag ha naglar när du kommer nästa gång)
Kram på sig, frun.
Trackback
